Fortsätt till huvudinnehåll

Hot n' cold

Det är varmt som attan. Tror jag iallafall. Jag känner hur min kropp slänger ur sig vätska genom huden. Är det varmt eller är det bara abstinens? Har varit "nästan ren" i en vecka nu. Ehm, tror jag iaf. Jag vet inte när jag senast satte en panna amfetamin, men jag minns dagen, damn det var härligt. Känslan av hur nålen penetrerar huden med en vag smärta som genast lämnar än då man når in i venen och en känsla av öppenhet och förvarslöshet infinner sig, svaret som slingrar sig in genom kanylen och upp i pumpen och vetskapen om att snart, snart blir det åka av. Fingrarna på kolven. Lösningen som gurglar in i venen som får alla känslor att övergå i en kort stunds väntan, längtan och förhoppning. PANG! Den ljuvliga smaken i munnen och två sekunder senare ruschen. Lyckan som rusar genom blodådrorna och hästsparken i ansiktet. Inifrån. Så otroligt härligt. Jag saknar det som fan nu. Har bara petat i mig lite kork i fredags för övrigt, det är allt denna veckan.

Vet inte vad jag ska känna egentligen. Förtvivlan, saknad och ångest. Mentalt är det bara kallt nu. Jag vill ha tillbaka sommaren som varit. Det var den bästa sommaren någonsin! <3

Kommentarer

  1. får man lägga in din blogg i sin länklista? eller du kanske inte vill att man ska göra de ? :P

    SvaraRadera
  2. Det får du absolut göra, bara kul att höra att du gillar den! :D

    SvaraRadera
  3. Du verkar ju må bra igen trots att sommaren är förbi och vintern är kommen:)

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

En blog - En människa

Hej på er allesammans! Den här bloggen har jag startat för att kunna skriva av mig lite, med egna ord få tala ut om min vardag och mina morbida hemligheter. För en del kanske detta känns vidrigt, äckligt, hemskt eller liknande, sluta då genast läs! För andra kanske det snarare kan ge en insikt i mitt liv, att jag faktiskt också är en människa, trots mitt begär efter psykoaktiva substanser och sprutor. Detta är mitt liv - en sprutnarkomans vardag!

Trasslande datorer, avsked och tristess

Jag tror tamejfan att jag blir tokig. Hade diskras för lite sedan och en nyinstallation av ett operativsystem var ofrånkomlig. Har kört med Windows 2003 i omkring 5 år nu och det har fungerat mer eller mindre klanderfritt, men nu tänkte jag att det kanske var dags att mordernisera lite och beslutade mig för att testa Windows 7. Big mistake. Själva operativsystemet i sig var ganska mysigt att navigera i och en fröjd för ögonen, men ungefär där slutar fördelarna. Till att börja med så äter det systemresurser så jag blir mörkrädd. Till exempel sitter det just nu 1.5Gb RAM i burken. "Det kanske inte är någon enorm mängd minne, men det borde ju faktiskt fungera hyffsat iallafall" tänkte jag och här sitter jag nu med ensiffrigt antal Mb RAM ledigt och en pagefil på 3Gb. Så fort något försöker accessa systemdisken är datorn i det närmaste obrukbar. Då jag är en väldigt kreativ människa är en dator utan Photoshop uteslutet och guess what? Jag gjorde samma misstag här, valde att prova...