Fortsätt till huvudinnehåll

Liberate tutame ex infernis

Jaha... Då har det hänt... Igen... Man tror man känner folk. Man känner dem så jävla väl, but then the truth jumps up and bites you in the ass. Kom nu inte och påstå att tjackpundare är opålitliga. Jag är så sjukt trött på att höra skitsnacket om den av samhället skapade folkgruppen jag tillhör. Jag känner mig så sviken, sårad och förrådd. Varför sa du inte bara som det var? Nej, istället lämnar du mig att förgäves tro och hoppas. Fy helvete vad jag är ledsen nu. Du tittade på mig och log. Du visste inte att jag visste.

Nu sitter jag här och tänker igenom det hela och börjar tro att det finns en chans att jag missuppfattat något, men den här gången låter jag fan inte den känslan vinna över mig. Jag tänker inte längre patetiskt sitta för mig själv och tro en massa gott om människor. Jag vill ju så gärna göra det, men jag har fått nog nu. Jag ger upp hoppet, kastar in handduken, låter hopplösheten infinna sig och en del av mig själv dö.

Man borde inte börja med att hälsa på en främmande människa utan snarare ge dem en rak höger direkt, någon gång kommer de säkert förtjäna det ändå.

Det är ju inte konstigt att man blir beroende av droger, de tycks vara det enda på vårt jordklot som aldrig sviker dig, som alltid finns där för dig när du är ledsen och håller dig i handen, kramar om dig och viskar "det kommer ordna sig" i ditt öra.

Nu hoppas jag att de extremt få som inte behöver ta åt sig av detta, inte heller gör det. Ni vet själva vilka ni är. Ni, och min älskade mor, vad vore jag utan er?

Liberate tutame ex infernis...

Kommentarer

  1. Man ska inte dra alla över samma kant.
    Det bästa du kan göra är att fråga personen i fråga och be om ett rakt svar. De flesta kan faktist ge de.

    SvaraRadera
  2. "
    Det är ju inte konstigt att man blir beroende av droger, de tycks vara det enda på vårt jordklot som aldrig sviker dig, som alltid finns där för dig när du är ledsen och håller dig i handen, kramar om dig och viskar "det kommer ordna sig" i ditt öra."

    Sorgligt att läsa det här, men förstår hur du tänker..

    Dock har jag haft turen som har hittat en brud som trots otaliga återfall,överdoser & div. drogrelaterade katastrofer ändå stannar hos mig.. hon är mitt självförtroende,min självkänsla.. ja hon är hela mig, utan henne finns jag inte..

    Utan henne hade jag vart död vid det här laget, vi gjorde slut i två veckor förra vintern och det var de värsta två veckorna i mitt liv, jag var hög från det jag vaknade till det jag somnade, på mephedrone(vilket jag saknar sjuuukt mycket)xanor,diazepam,imovane,weed,tjack och sist men inte minst; kokain.

    2 veckor, med minimal sömn och otroligt lite föda, vet fortfarande inte hur jag överlevde de två veckorna, jag gick ner 15kg.. allt för att dämpa ångesten, och fylla hennes tomrum..

    Vet inte ens varför jag skriver det här, har svikit henne igen, och mig själv.. senast i morse fick jag återfall på bumset.. imorgon ska jag gå och söka hjälp, frivilligt.

    Har innan vart för stolt(dum?)för att inse att jag behövde hjälp, men kan inte se hennes besvikna blick en gång till.. inga droger i världen kan bota den jävla ångesten jag fick imorse när hon kom in på toaletten och såg att jag var på vaket, igen..

    Som sagt vet knappt varför jag skriver det här, du vet antagligen redan att du har problem, och jag önskar dig all lycka.. både i ditt (miss)bruk och i kärleken, för eller senare hittar alla sin respektive, och med hjälp av kärleken kan man bota precis vad som helst.. tom det värsta beroendet..

    "Utan kärlek är du alltid tomhänt"

    Peace / syratorsk @ fb

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Schwäääängd

Kork och nachosgratäng. Kan det bli bättre? Befinner mig hos några vänner, har nyss ätit nachosgratäng, experimenterat med koffazon - löste upp 6st och delade med en vän samt druckit en massa GHB. Svängd och mätt, så mycket bättre kan det inte bli. Möjligtvis saknas ett par gubbar mephedrone, men klaga ska man fasen inte göra! :D

Man kan ju inte bara bli tyst...

2 780 dagar sedan sist Nästan åtta år har det gått nu. Trodde allvarligt talat inte att jag skulle kunna logga in här för att skriva en uppdatering då min e-postadress jag registrerade mig sedan länge blivit spärrad. Tydligen var det inte okej att handla med droger på cyber-rights. Märkligt. Slutet på misären... Den 11 maj 2011 tog jag min sista panna. En kombination av MDPV och 4-MEC injicerat med en Terumo-pump på 2,5 ml samt en brun (26G) Terumo-kanyl. Det setet hade jag använt flera hundra gånger i flera månader. Vilken befrielse det är att säga att jag inte längre behöver mina droger, att de inte längre äger mig, att det numera är JAG som bestämmer! ...och början på något nytt Mitt liv har förändrats drastiskt. Jag är fast anställd sedan 2014 och har dessförinnan haft en treårig anställning på ett annat företag. Två barn har jag hjälpt till att sätta till världen. Underbara små liv. Mitt första barn var den motivation jag behövde för att sluta med droger på riktigt. Droge

Nyår är passé - Ett nytt jävla år står för dörren

Varför kan jag inte bara få ett till 2009? Jag vill ha tillbaka tiden vi hade... Allt var så jävla bra... I början av året hade jag visserligen ett sabbat psyke, men det rådde ni bot på. Mina vänner som nu inte vill veta av mig. Varför pratar ni inte ens med mig? Jag vill inte falla tillbaka till den vardag jag levde i, samtidigt som jag absolut inte vill ha någon jävla trist och grå, "vanlig" vardag. Varför måste det vara såhär? Snälla! Prata med mig! Jag har skickat ett SMS till dig... Men det vet du ju redan för du struntar ju i att svara på det. Det finns fortfarande julgodis här som jag gjort åt dig. Säg åt mig att komma med det så kommer jag direkt! Säg att jag ska komma över, säg att du vill hålla min hand! Säg att du vill krama mig och hålla mig nära så ska jag göra detsamma! Jag vill inte att det ska vara såhär! Nyår? Alkohol... Kul till en början, sen flippade folk ur... Precis som förväntat... Hade vi knarkat istället så hade min abstinens varit ett minne b