Fortsätt till huvudinnehåll

En dag som alla andra, men ändå inte

Klockan börjar bli mycket, men jag kan inte sova. Har en jäkla massa som går runt i min skalle. Människor som berör mig. Ni finns där hela tiden, tillsammans med ångesten och suget. Fy satan, det är höst nu. Mår rätt dåligt just nu, ångest för framtiden. Vad kommer hända nu? Vad ska jag ta mig till?

Jag vill hålla mitt (miss)bruk på en lagom nivå, det har jag alltid sagt, men vad är egentligen "en lagom nivå"? Jag har spårat ur tidigare ordentligt så jag inte var människa utan drogerna. Det var när jag kom på det riktigt surt. Jag kände mig ganska fånig och misslyckad, men lyckades på egen hand ta mig ur det, något jag faktiskt är riktigt stolt över. Eller, ta mig ur och ta mig ur, jag lade mig på en "lagom nivå". Drogerna började så sakteligen att fungera som de skulle igen, de gav mig den där gudomliga, euforiska kicken, kärleken som rusade i blodådrorna, den totalt obeskrivliga lyckan som bara kan uppnås på detta sätt. Samtidigt så kunde jag faktiskt vara någorlunda mänsklig de dagar jag inte använde några droger.

Nu ser det däremot annorlunda ut. Nu kan jag inte (miss)bruka varje dag, och det kära läsare, det är något helt annat än att välja att låta bli. Jävla skit att ekonomin ser ut som den gör för mig just nu. Jag söker jobb som en tok, men av alla jag hört av mig till har endast en gjort sig besväret att besvara min ansökan med ett avfärda mig som icke duglig. De andra har inte ens hört av sig. A-kassan har valt att vända mig ryggen också. Jag meddelade till Arbetsförmedlingen att jag behövde A-kassa samt att jag ville skriva in mig vilket ordnades. Jag fyllde i mina kassakort jag fick hem och postade men ingenting hände. Veckorna gick men några pengar såg jag inte röken av. Här begick jag misstaget att missa ett möte med Arbetsförmedlingen och blev tvungen att på nytt skriva in mig och anmäla mig till min A-kassa. Denna gången meddelade de dock att jag inte var medlem där och att det måste blivit fel hos arbetsförmedlingen. I ett sista desperat försök att få pengar, åtminstone till mat så vände jag mig till SOC. Guess what? Servicekänsla som en jävla kronärtskocka. Hon ville inte ens tala med mig då de snart skulle införa "ett nytt system och nya rutiner". Jag avlider.

Något positivt nu då. Jag var och träffade min syster och min mor idag. Vi var och handlade lite kläder och åt lite mat inne i city för att sedan avsluta kvällen hemma hos dem med ännu mer mat och TV-tittande. Riktigt mysigt. Det fick mig att koppla bort alla jobbiga tankar ett slag och det var riktigt skönt. Tack för att ni finns! Ni är underbara!

Jag har fått önskemål om att ladda upp bilder men inte riktigt fått klarhet i vad det är för slags bilder ni vill se. Hur som helst, här finns några för den intresserade (men tänk efter först om ni verkligen vill se dem):

3ml pump med 25g kanyl - perfekt kombo enligt mig
Diverse kroppslig påverkan pga injektioner

Kommentarer

  1. Fantastiskt med lite bilder, hela bloggen blir så mycket mer levande så.
    Förövrigt skadar det inte med bilder på dödsknark.

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Schwäääängd

Kork och nachosgratäng. Kan det bli bättre? Befinner mig hos några vänner, har nyss ätit nachosgratäng, experimenterat med koffazon - löste upp 6st och delade med en vän samt druckit en massa GHB. Svängd och mätt, så mycket bättre kan det inte bli. Möjligtvis saknas ett par gubbar mephedrone, men klaga ska man fasen inte göra! :D

Man kan ju inte bara bli tyst...

2 780 dagar sedan sist Nästan åtta år har det gått nu. Trodde allvarligt talat inte att jag skulle kunna logga in här för att skriva en uppdatering då min e-postadress jag registrerade mig sedan länge blivit spärrad. Tydligen var det inte okej att handla med droger på cyber-rights. Märkligt. Slutet på misären... Den 11 maj 2011 tog jag min sista panna. En kombination av MDPV och 4-MEC injicerat med en Terumo-pump på 2,5 ml samt en brun (26G) Terumo-kanyl. Det setet hade jag använt flera hundra gånger i flera månader. Vilken befrielse det är att säga att jag inte längre behöver mina droger, att de inte längre äger mig, att det numera är JAG som bestämmer! ...och början på något nytt Mitt liv har förändrats drastiskt. Jag är fast anställd sedan 2014 och har dessförinnan haft en treårig anställning på ett annat företag. Två barn har jag hjälpt till att sätta till världen. Underbara små liv. Mitt första barn var den motivation jag behövde för att sluta med droger på riktigt. Droge

Nyår är passé - Ett nytt jävla år står för dörren

Varför kan jag inte bara få ett till 2009? Jag vill ha tillbaka tiden vi hade... Allt var så jävla bra... I början av året hade jag visserligen ett sabbat psyke, men det rådde ni bot på. Mina vänner som nu inte vill veta av mig. Varför pratar ni inte ens med mig? Jag vill inte falla tillbaka till den vardag jag levde i, samtidigt som jag absolut inte vill ha någon jävla trist och grå, "vanlig" vardag. Varför måste det vara såhär? Snälla! Prata med mig! Jag har skickat ett SMS till dig... Men det vet du ju redan för du struntar ju i att svara på det. Det finns fortfarande julgodis här som jag gjort åt dig. Säg åt mig att komma med det så kommer jag direkt! Säg att jag ska komma över, säg att du vill hålla min hand! Säg att du vill krama mig och hålla mig nära så ska jag göra detsamma! Jag vill inte att det ska vara såhär! Nyår? Alkohol... Kul till en början, sen flippade folk ur... Precis som förväntat... Hade vi knarkat istället så hade min abstinens varit ett minne b