Fortsätt till huvudinnehåll

En blog - En människa

Hej på er allesammans!
Den här bloggen har jag startat för att kunna skriva av mig lite, med egna ord få tala ut om min vardag och mina morbida hemligheter.
För en del kanske detta känns vidrigt, äckligt, hemskt eller liknande, sluta då genast läs!
För andra kanske det snarare kan ge en insikt i mitt liv, att jag faktiskt också är en människa, trots mitt begär efter psykoaktiva substanser och sprutor.
Detta är mitt liv - en sprutnarkomans vardag!

Kommentarer

  1. Det är hemskt. Och facinerande. Intressant nästan. Vet inte riktigt vad jag ska säga, bloggen är inte så personlig, samtidigt som den är extremt nära.
    Hur kom du in på just sprutor? Får jag fråga sånt? Antar från personliga erfarenheter att du inte började på sprutor. Nu frågade jag hur som helst.

    SvaraRadera
  2. Klart du får fråga! Anledningen var dels att jag var nyfiken, men dessutom att doserna som krävdes pga toleransökning inte fick plats i näsan längre. Kan tillägga att jag aldrig ångrat mitt val att gå över till sprutor. ÄR det något annat du undrar över så är det bara att fråga!

    SvaraRadera
  3. Tack! Jag kikar ofta in i din blogg, så du vet det!

    SvaraRadera
  4. gillar din blogg. om man får fråga och om du vill säga. hur gammal är du ? :)

    SvaraRadera
  5. b: Tack! Berätta gärna varför du gillar den och vad du önskar se mer av. Det skulle hjälpa mig på traven med att få bloggen så bra och intressant som möjligt.
    Som svar på din fråga så är personlig information lite känsligt, men om jag säger att jag är äldre än 20 men yngre än 30, skulle du bli nöjd med det då?

    SvaraRadera
  6. din blogg är så olik alla andras, du skriver sånt som intresserar mig helt enkelt (om man nu kan skriva så hehe). till skillnad från tex. alla äckliga fjortis bloggare som mer eller mindre våldtagit bloggvärlden/internet med deras dynga. (jag kanske inte borde säga något men iallafall.)

    riktigt nöjd.. :)

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Trasslande datorer, avsked och tristess

Jag tror tamejfan att jag blir tokig. Hade diskras för lite sedan och en nyinstallation av ett operativsystem var ofrånkomlig. Har kört med Windows 2003 i omkring 5 år nu och det har fungerat mer eller mindre klanderfritt, men nu tänkte jag att det kanske var dags att mordernisera lite och beslutade mig för att testa Windows 7. Big mistake. Själva operativsystemet i sig var ganska mysigt att navigera i och en fröjd för ögonen, men ungefär där slutar fördelarna. Till att börja med så äter det systemresurser så jag blir mörkrädd. Till exempel sitter det just nu 1.5Gb RAM i burken. "Det kanske inte är någon enorm mängd minne, men det borde ju faktiskt fungera hyffsat iallafall" tänkte jag och här sitter jag nu med ensiffrigt antal Mb RAM ledigt och en pagefil på 3Gb. Så fort något försöker accessa systemdisken är datorn i det närmaste obrukbar. Då jag är en väldigt kreativ människa är en dator utan Photoshop uteslutet och guess what? Jag gjorde samma misstag här, valde att prova...