Fortsätt till huvudinnehåll

En blog - En människa

Hej på er allesammans!
Den här bloggen har jag startat för att kunna skriva av mig lite, med egna ord få tala ut om min vardag och mina morbida hemligheter.
För en del kanske detta känns vidrigt, äckligt, hemskt eller liknande, sluta då genast läs!
För andra kanske det snarare kan ge en insikt i mitt liv, att jag faktiskt också är en människa, trots mitt begär efter psykoaktiva substanser och sprutor.
Detta är mitt liv - en sprutnarkomans vardag!

Kommentarer

  1. Det är hemskt. Och facinerande. Intressant nästan. Vet inte riktigt vad jag ska säga, bloggen är inte så personlig, samtidigt som den är extremt nära.
    Hur kom du in på just sprutor? Får jag fråga sånt? Antar från personliga erfarenheter att du inte började på sprutor. Nu frågade jag hur som helst.

    SvaraRadera
  2. Klart du får fråga! Anledningen var dels att jag var nyfiken, men dessutom att doserna som krävdes pga toleransökning inte fick plats i näsan längre. Kan tillägga att jag aldrig ångrat mitt val att gå över till sprutor. ÄR det något annat du undrar över så är det bara att fråga!

    SvaraRadera
  3. Tack! Jag kikar ofta in i din blogg, så du vet det!

    SvaraRadera
  4. gillar din blogg. om man får fråga och om du vill säga. hur gammal är du ? :)

    SvaraRadera
  5. b: Tack! Berätta gärna varför du gillar den och vad du önskar se mer av. Det skulle hjälpa mig på traven med att få bloggen så bra och intressant som möjligt.
    Som svar på din fråga så är personlig information lite känsligt, men om jag säger att jag är äldre än 20 men yngre än 30, skulle du bli nöjd med det då?

    SvaraRadera
  6. din blogg är så olik alla andras, du skriver sånt som intresserar mig helt enkelt (om man nu kan skriva så hehe). till skillnad från tex. alla äckliga fjortis bloggare som mer eller mindre våldtagit bloggvärlden/internet med deras dynga. (jag kanske inte borde säga något men iallafall.)

    riktigt nöjd.. :)

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Idioti, abstinens och tårar

Helvete vad jobbigt det ska vara. Abstinensen är en pina. Det suger i hela kroppen och tankarna är inkonsekventa och dimmiga. Jag har svikit en mycket nära vän. Jag hatar mig själv för det. Jag hatar mig själv för allt jävla skit jag ställer till med. Hur i helvete kan jag vara så dum? Jag har gråtit i flera dagar nu. Du ska veta att jag är så jävla ledsen för hur jag agerade den dagen. Du betyder så otroligt mycket för mig, även om jag är dålig på att visa det! Du vet vem du är om du läser det här. Kan du någonsin förlåta mig? Hoppas dagen blir som planerat nu idag! Det skulle vara riktigt kul!

Fönstershopping

Sådär ja... Har känt mig lite gladare idag. Har fönstershoppat med en vän idag och haft otroligt trevligt... På Internet... Efter knark... Och hittat vad jag söker. Should arrive any minute now. Är galet sugen nu. Sitter och skjuter i mig koffazon i ren desperation. Ger värme i 20 sekunder sen är det över. Varför gör jag detta? Svaret är givetvis att jag är besatt. Besatt av att lösa upp pulver, filtrera, dra upp det i en pump, applicera kanyl, vrida kanylen tillrätta, penetrera huden, penetrera venen, dra svar, se blodet flöda likt livets ström som en röd tråd utmed pumphusets inre, bestämt pressa in kolven i cylindern och se hur lösningen försvinner in i armen för att avslutningsvis höra det svaga gurglandet av när de sista dropparna tillsammans med den lilla luften som blivit kvar i pumpen letar sig in i armen. Känslan sedan när man drar ut kanylen och känner hur rushen börjar komma i en rasande fart är så enorm, nästintill erotisk. Till helgen blir det lajbans! ;-)