2 780 dagar sedan sist
Nästan åtta år har det gått nu. Trodde allvarligt talat inte att jag skulle kunna logga in här för att skriva en uppdatering då min e-postadress jag registrerade mig sedan länge blivit spärrad. Tydligen var det inte okej att handla med droger på cyber-rights. Märkligt.
Slutet på misären...
Den 11 maj 2011 tog jag min sista panna. En kombination av MDPV och 4-MEC injicerat med en Terumo-pump på 2,5 ml samt en brun (26G) Terumo-kanyl. Det setet hade jag använt flera hundra gånger i flera månader. Vilken befrielse det är att säga att jag inte längre behöver mina droger, att de inte längre äger mig, att det numera är JAG som bestämmer!
...och början på något nytt
Mitt liv har förändrats drastiskt. Jag är fast anställd sedan 2014 och har dessförinnan haft en treårig anställning på ett annat företag. Två barn har jag hjälpt till att sätta till världen. Underbara små liv. Mitt första barn var den motivation jag behövde för att sluta med droger på riktigt.
Drogerna och jag
Jag drömmer fortfarande ofta om droger, men att vakna ur de drömmarna är numera en lättnad, snarare än en plåga. Den postakuta abstinensen finns fortfarande och kommer då och då, men den är inte jobbig längre. Jag kan nästan njuta av den. Njuta av att det är jag som har kontrollen. Njuta av att veta att jag inte måste. Njuta av att inte behöva jaga pengar, droger och verktyg. Njuta av att jag inte måste gömma mig för att ta min dos. Om jag absolut skulle vilja bli hög så kan jag tänka tillbaka på en rush jag upplevt och nöja mig till 100% med det. Fantastiskt. Vilken oerhörd befrielse.
Saknaden
Jag tänker ofta på de vänner som missbruket gav mig och som missbruket tog ifrån mig. Fina människor som inte längre finns. Unga människor som gått bort alldeles för tidigt. De är så många nu och ständigt nås jag av nyheter om ytterligare bortgågna vänner. Jag nämner ingen så glömmer jag ingen.
Livet jag levde är ett minne blott. Jag ångrar det inte och det är inget jag håller hemligt, men jag vill aldrig tillbaka. Jag tänker aldrig gå tillbaka. Aldrig.
Tack för allt stöd jag fått från er som läst och kommenterat här på bloggen.
Med vänliga hälsningar,
Solus
Nästan åtta år har det gått nu. Trodde allvarligt talat inte att jag skulle kunna logga in här för att skriva en uppdatering då min e-postadress jag registrerade mig sedan länge blivit spärrad. Tydligen var det inte okej att handla med droger på cyber-rights. Märkligt.
Slutet på misären...
Den 11 maj 2011 tog jag min sista panna. En kombination av MDPV och 4-MEC injicerat med en Terumo-pump på 2,5 ml samt en brun (26G) Terumo-kanyl. Det setet hade jag använt flera hundra gånger i flera månader. Vilken befrielse det är att säga att jag inte längre behöver mina droger, att de inte längre äger mig, att det numera är JAG som bestämmer!
...och början på något nytt
Mitt liv har förändrats drastiskt. Jag är fast anställd sedan 2014 och har dessförinnan haft en treårig anställning på ett annat företag. Två barn har jag hjälpt till att sätta till världen. Underbara små liv. Mitt första barn var den motivation jag behövde för att sluta med droger på riktigt.
Drogerna och jag
Jag drömmer fortfarande ofta om droger, men att vakna ur de drömmarna är numera en lättnad, snarare än en plåga. Den postakuta abstinensen finns fortfarande och kommer då och då, men den är inte jobbig längre. Jag kan nästan njuta av den. Njuta av att det är jag som har kontrollen. Njuta av att veta att jag inte måste. Njuta av att inte behöva jaga pengar, droger och verktyg. Njuta av att jag inte måste gömma mig för att ta min dos. Om jag absolut skulle vilja bli hög så kan jag tänka tillbaka på en rush jag upplevt och nöja mig till 100% med det. Fantastiskt. Vilken oerhörd befrielse.
Saknaden
Jag tänker ofta på de vänner som missbruket gav mig och som missbruket tog ifrån mig. Fina människor som inte längre finns. Unga människor som gått bort alldeles för tidigt. De är så många nu och ständigt nås jag av nyheter om ytterligare bortgågna vänner. Jag nämner ingen så glömmer jag ingen.
Livet jag levde är ett minne blott. Jag ångrar det inte och det är inget jag håller hemligt, men jag vill aldrig tillbaka. Jag tänker aldrig gå tillbaka. Aldrig.
Tack för allt stöd jag fått från er som läst och kommenterat här på bloggen.
Med vänliga hälsningar,
Solus
Kommentarer
Skicka en kommentar