Fortsätt till huvudinnehåll

All I loved, I loved alone...

Tårar... Jag gråter... Jag har inte orkat skriva på väldigt länge... Det är med stor ansträngning jag nu ristar in några ynkliga tecken som får återspegla min miserabla situation. Tårar. Jag vet inte hur jag ska hantera detta. Varför kan inte allt bara vara lätt?

Vi har haft maraton. Extremrace. 2 veckor med familjen räka. Mephedrone. Det har gått åt sjuka mängder, närmare bestämt 52g. Över ett halvt hekto. Jisses... Hur gick detta till? Jag har överdoserat som en galning och mått allmänt svinbra, men nu kommer tiden jag visste skulle komma. Den oundvikliga depressionen.

Hur ska detta sluta? Jag är så ledsen... Mamma... Jag vill dig inget ont... Snälla tro på mig! Du måste lyssna när du pratar med mig! Jag klarar inte att bara ta all skit utan att få säga mitt. :'(

Kommentarer

  1. jag förstår dej.. men ja skulle gärna vilja prata med dej...

    SvaraRadera
  2. Been there, done that. Härda ut! Det börjar ljusna efter några dagar, efter ett par veckor är du hyfsat återställd! Ät nyttig mat. Försök få i dig mat innehållandes tryptofan. om inte annat kan du köra någon valfri multivitamin. Snabbar på återhämtningen.

    Det kanske ser mörkt ut, men det ljusnar som sagt väldigt snart! Håll ut!

    Lycka till,
    Mvh Kot.

    SvaraRadera
  3. Du anonyma, vem är du? Släng iväg ett mail till solus@cyber-rights.net om du har lust.

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

En blog - En människa

Hej på er allesammans! Den här bloggen har jag startat för att kunna skriva av mig lite, med egna ord få tala ut om min vardag och mina morbida hemligheter. För en del kanske detta känns vidrigt, äckligt, hemskt eller liknande, sluta då genast läs! För andra kanske det snarare kan ge en insikt i mitt liv, att jag faktiskt också är en människa, trots mitt begär efter psykoaktiva substanser och sprutor. Detta är mitt liv - en sprutnarkomans vardag!

Förlåt, men jag tänkte på dig...

Natten var hemsk. Fy fan jag har inte mått såhär dåligt på länge. Jag ville bara dö. Tanken på att dra ut nålen ur armen, se blodet börja rinna och trycka dit en bit papper för att invänta kicken. Like the deserts miss the rain... Förlåt, men jag tänkte på dig. Jag önskar att allt vore som förr. Jag önskar att vi kunde bli vänner igen. Tårar vaggade mig till sömns inatt.

Schwäääängd

Kork och nachosgratäng. Kan det bli bättre? Befinner mig hos några vänner, har nyss ätit nachosgratäng, experimenterat med koffazon - löste upp 6st och delade med en vän samt druckit en massa GHB. Svängd och mätt, så mycket bättre kan det inte bli. Möjligtvis saknas ett par gubbar mephedrone, men klaga ska man fasen inte göra! :D