Tårar... Jag gråter... Jag har inte orkat skriva på väldigt länge... Det är med stor ansträngning jag nu ristar in några ynkliga tecken som får återspegla min miserabla situation. Tårar. Jag vet inte hur jag ska hantera detta. Varför kan inte allt bara vara lätt?
Vi har haft maraton. Extremrace. 2 veckor med familjen räka. Mephedrone. Det har gått åt sjuka mängder, närmare bestämt 52g. Över ett halvt hekto. Jisses... Hur gick detta till? Jag har överdoserat som en galning och mått allmänt svinbra, men nu kommer tiden jag visste skulle komma. Den oundvikliga depressionen.
Hur ska detta sluta? Jag är så ledsen... Mamma... Jag vill dig inget ont... Snälla tro på mig! Du måste lyssna när du pratar med mig! Jag klarar inte att bara ta all skit utan att få säga mitt. :'(
Vi har haft maraton. Extremrace. 2 veckor med familjen räka. Mephedrone. Det har gått åt sjuka mängder, närmare bestämt 52g. Över ett halvt hekto. Jisses... Hur gick detta till? Jag har överdoserat som en galning och mått allmänt svinbra, men nu kommer tiden jag visste skulle komma. Den oundvikliga depressionen.
Hur ska detta sluta? Jag är så ledsen... Mamma... Jag vill dig inget ont... Snälla tro på mig! Du måste lyssna när du pratar med mig! Jag klarar inte att bara ta all skit utan att få säga mitt. :'(
jag förstår dej.. men ja skulle gärna vilja prata med dej...
SvaraRaderaBeen there, done that. Härda ut! Det börjar ljusna efter några dagar, efter ett par veckor är du hyfsat återställd! Ät nyttig mat. Försök få i dig mat innehållandes tryptofan. om inte annat kan du köra någon valfri multivitamin. Snabbar på återhämtningen.
SvaraRaderaDet kanske ser mörkt ut, men det ljusnar som sagt väldigt snart! Håll ut!
Lycka till,
Mvh Kot.
Du anonyma, vem är du? Släng iväg ett mail till solus@cyber-rights.net om du har lust.
SvaraRadera