En sprutnarkomans vardag

God, men jävligt kall morgon! Trots kylan så tror och hoppas jag att denna morgon även kommer vara god till sista droppen. Dags att jobba. Idag ska två batcher Methylone utvärderas av moi. Spännande. Det var länge sedan jag sist jag träffade M1. Denna gången ska det in i armen. Jisses vad det kommer bli åka av. Hoppas batcherna är bra bara! Väntan är olidlig. Kan inte brevbärarjäveln bara komma hit någon gång!? Ge mig mitt dödsknark! NYSS! Givetvis kommer detta dokumenteras och resultat med eventuella bilder och/eller filmer publiceras här på bloggen senare under dagen. En vän har lovat att skicka över godis han inte tyckte om till mig som dock jag gillar väldigt mycket. MDPV och Butylone. Härligt! Jag älskar verkligen MDPV och B1 är verkligen inte otrevligt heller. Dessutom har samma vän lovar att skicka över 2-AI till mig så jag får testa det också. Jisses, bråda dagar väntar framöver och självklart kommer ni få ta del av dem! Nej, nu ska jag gå och störa mig på att brevbäraren inte ...

Oj, long time no see. Hösten gör sig påmind. Dagarna blir kortare och kortare och mörkret är mera påtagligt nu. Natten är svartare än för bara någon vecka sedan, men vad hindrar det mig från att vara glad? Inte alls! Humöret går lite upp och ned, känner mig som något slags PMS-monster utan PMS ibland, men just ligger jag på någon slags medelmåttig baseline som med marginal åtminstone duger i krig, vilket det är. Krig inombords. Jag slits mellan två känslor. Ena sekunder tycker jag det är skönt, andra sekunden har jag abstinens. Jag har inte tagit någon stimulant på snart två och en halv vecka. Jag kan inte bestämma mig för om det är jobbigt eller skönt. Snart ska det dock bli fason på det hela. 4-Fluoromethamphetamine är på ingång i stora lass. Jag längtar. Älskar kicken av en rejäl dos 4-FMA. Det är så vackert, erotiskt, den egendomliga smaken som nästan sticker till lite i tungan för att sedan övergå i en galet härlig bodyload och eufori! På söndag gäller det. Jag längtar så! Önskar ...

Mmmmm, vad jag mår bra! En vän var över nyss och hade med sig metadon! Bara sitter här och myser nu. Funderar på om man snart skulle ta en till dos. Det kliar lite på benen, men vad gör det? Det stör mig inte ens. Med sig hade även denna vän ett besked. 4-FMA är på ingång så det räcker, blir över och mer därtill! Fasen vad jag saknar betaketon-kicken, den är ju så underbar! Den 27e försvinner en av mina flatmates iväg till Amsterdam. Jag längtar som bara den tills han kommer hem igen. Då ska vi minst sagt ha roligt! Har varit lite wild and crazy igen och labbat en massa. Har provat att skjuta både propavan och etanol. Propavanen gav en skön, euforisk kick, sedan var det slut på det roligare och det slutade med att jag låg och kände mig som en myrstack och var astrött men inte kunde sova. Rekommenderas inte. Etanolen, däremot, var kul! Explorer Jordgubb/Äpple in i armen. 2ml. Jävlar i min lilla låda så full jag blev! Dessvärre gjorde det fruktansvärt ont första strecken, men sedan kände...

Jag har pimplat slurk* med BigFatCone. En himlans massa. Det är ingen underdrift om jag säger att två kannor lätt gör sig påminda i blåsan just nu. Satan i gatan vad jag behöver smita på toa, men jag har ingen lust, jag har annat för mig. IRC'ar till exempel, men tyvärr börjar det bli svårt att koncentrera sig nu. Min dygnsrytm existerar inte längre. Jag gick och lade mig vid 9 igår imorse och gick upp vid 21:30 igår kväll. Jättedumt, jag vet, men jag har en bra ursäkt för det, jag hade nämligen en lång och väldigt mysig konversation med en nyfunnen vän. Tack, du fick mig att somna med ett leende på läpparna! Jag är verkligen sämst på det här med att inte släppa människor inpå livet så lätt, men av någon anledning känns det helt rätt i det här fallet. Du är verkligen jättesöt och jag ser sjukt mycket fram emot nästa helg! Jag hoppas verkligen ingenting kommer emellan! Jisses, detta har trots konversationer av tvivelaktig karaktär fått mig att nästan glömma bort min abstinens. Suget...

Morgonen smyger sig på, så även trötthumorn och suget efter vaket. Alphaville - Big In Japan dånar i hörlurarna medans det sista kaffet slinker ned och solen stiger upp över vår trötta stad. Inte mycket händer, trots att mycket finns att göra. Till exempel öppnar Konsum om en halvtimme. Då ska pasta inhandlas. Som jag har saknat mina makaroner! Natten har bestått av chattande och musiklyssnande. Enbart. Diskussioner om knark, vilket av någon anledning ledde in på fiskar och experiment likt "ring så knarkar vi", även områdena stavningsfascism, musiksmak, bajs och slurk berördes av våra extremt intellektuella diskussioner. Slurk [slu'rrk] - liten svälj, kaffe, även benämning på kaffebryggare samt användning av densamma (ex. Slurken slurkar slurk). Jösses. Det här KAN inte vara bra.

Sitter hemma hos mor och har absolut ingenting för mig så här kommer på allmän begäran lite mer knarkiga bilder. Amfetamininjektion (Tagen med webbkamera) Mephedrone (Högupplöst) Metamfetamin (Hyffsat gammal bild) Metamfetamin (Linor à 3 x 125mg + 2 x (125/2)mg + hög à 500mg) Mitt öga på amfetamin (Utvidgad pupill / mydriasis, högupplöst)

Det är varmt som attan. Tror jag iallafall. Jag känner hur min kropp slänger ur sig vätska genom huden. Är det varmt eller är det bara abstinens? Har varit "nästan ren" i en vecka nu. Ehm, tror jag iaf. Jag vet inte när jag senast satte en panna amfetamin, men jag minns dagen, damn det var härligt. Känslan av hur nålen penetrerar huden med en vag smärta som genast lämnar än då man når in i venen och en känsla av öppenhet och förvarslöshet infinner sig, svaret som slingrar sig in genom kanylen och upp i pumpen och vetskapen om att snart, snart blir det åka av. Fingrarna på kolven. Lösningen som gurglar in i venen som får alla känslor att övergå i en kort stunds väntan, längtan och förhoppning. PANG! Den ljuvliga smaken i munnen och två sekunder senare ruschen. Lyckan som rusar genom blodådrorna och hästsparken i ansiktet. Inifrån. Så otroligt härligt. Jag saknar det som fan nu. Har bara petat i mig lite kork i fredags för övrigt, det är allt denna veckan. Vet inte vad jag ska ...

Jaha... Då har det hänt... Igen... Man tror man känner folk. Man känner dem så jävla väl, but then the truth jumps up and bites you in the ass. Kom nu inte och påstå att tjackpundare är opålitliga. Jag är så sjukt trött på att höra skitsnacket om den av samhället skapade folkgruppen jag tillhör. Jag känner mig så sviken, sårad och förrådd. Varför sa du inte bara som det var? Nej, istället lämnar du mig att förgäves tro och hoppas. Fy helvete vad jag är ledsen nu. Du tittade på mig och log. Du visste inte att jag visste. Nu sitter jag här och tänker igenom det hela och börjar tro att det finns en chans att jag missuppfattat något, men den här gången låter jag fan inte den känslan vinna över mig. Jag tänker inte längre patetiskt sitta för mig själv och tro en massa gott om människor. Jag vill ju så gärna göra det, men jag har fått nog nu. Jag ger upp hoppet, kastar in handduken, låter hopplösheten infinna sig och en del av mig själv dö. Man borde inte börja med att hälsa på en främmande ...

Klockan börjar bli mycket, men jag kan inte sova. Har en jäkla massa som går runt i min skalle. Människor som berör mig. Ni finns där hela tiden, tillsammans med ångesten och suget. Fy satan, det är höst nu. Mår rätt dåligt just nu, ångest för framtiden. Vad kommer hända nu? Vad ska jag ta mig till? Jag vill hålla mitt (miss)bruk på en lagom nivå, det har jag alltid sagt, men vad är egentligen "en lagom nivå"? Jag har spårat ur tidigare ordentligt så jag inte var människa utan drogerna. Det var när jag kom på det riktigt surt. Jag kände mig ganska fånig och misslyckad, men lyckades på egen hand ta mig ur det, något jag faktiskt är riktigt stolt över. Eller, ta mig ur och ta mig ur, jag lade mig på en "lagom nivå". Drogerna började så sakteligen att fungera som de skulle igen, de gav mig den där gudomliga, euforiska kicken, kärleken som rusade i blodådrorna, den totalt obeskrivliga lyckan som bara kan uppnås på detta sätt. Samtidigt så kunde jag faktiskt vara någorlu...

Jag tror tamejfan att jag blir tokig. Hade diskras för lite sedan och en nyinstallation av ett operativsystem var ofrånkomlig. Har kört med Windows 2003 i omkring 5 år nu och det har fungerat mer eller mindre klanderfritt, men nu tänkte jag att det kanske var dags att mordernisera lite och beslutade mig för att testa Windows 7. Big mistake. Själva operativsystemet i sig var ganska mysigt att navigera i och en fröjd för ögonen, men ungefär där slutar fördelarna. Till att börja med så äter det systemresurser så jag blir mörkrädd. Till exempel sitter det just nu 1.5Gb RAM i burken. "Det kanske inte är någon enorm mängd minne, men det borde ju faktiskt fungera hyffsat iallafall" tänkte jag och här sitter jag nu med ensiffrigt antal Mb RAM ledigt och en pagefil på 3Gb. Så fort något försöker accessa systemdisken är datorn i det närmaste obrukbar. Då jag är en väldigt kreativ människa är en dator utan Photoshop uteslutet och guess what? Jag gjorde samma misstag här, valde att prova...

Kork och nachosgratäng. Kan det bli bättre? Befinner mig hos några vänner, har nyss ätit nachosgratäng, experimenterat med koffazon - löste upp 6st och delade med en vän samt druckit en massa GHB. Svängd och mätt, så mycket bättre kan det inte bli. Möjligtvis saknas ett par gubbar mephedrone, men klaga ska man fasen inte göra! :D

Nu ska det bli lite ordning på bygget! Vi ska återigen anamma weekend warrior-kulturen. Vi är nu uppe i fem personer som tillsammans med vänner och annat löst patrask ska se till att denna hösten blir den grymmaste i partyväg vår lilla pittoreska stad skådat på länge med start på fredag, dvs imorgon (även om det för mig fortfarande är onsdag, menmen). Koffazon så jag får ont i armen. Weeei. Morsning och good bye!